Fortsätt till huvudinnehåll

Diversifiering eller koncentration


Diversifiering eller koncentration

Diversifiering är något som jag förespråkar men det kan vara dumt att överdiversifiera. För att citera legenden Warren Buffett:

"Diversification is protection against ignorance. It makes little sense if you know what you are doing." - Warren Buffett

Det Buffett syftar till är att riskspridning agerar som en krockkudde för misstagen man gör som investerare. Om du är övertygad om att du aldrig kommer att krocka så behöver du ingen krockkudde. Min filosofi är att man aldrig kan vara säker och fast jag vet att jag är en utmärkt förare så finns det andra idioter ute på gatorna (Oförutsedda nyheter som ligger utanför din makt, t.ex. senaste Wells Fargo skandalen). Hur bra jag än blir så kommer jag därför alltid att diversifiera. Men hur mycket ska man diversifiera?

Ett annat citat från Buffett lyder:

"Very few people have gotten rich on their seventh best idea" - Warren Buffett

Eftersom jag inte är en savant när det kommer till investeringar men inte heller är tappad bakom en vagn så har jag valt att diversifiera lagom mycket. Det handlar alltså om diversifiering kontra koncentration. Ju mer kunskapen ökar desto starkare koncentration kan man ha i portföljen. Eftersom dina sex första idéer troligtvis är bättre än efterföljande så bör man alltså inte sprida ut äggen i alldeles för många korgar. 

Om du har för många korgar kanske du rent av glömmer bort korgen totalt. Det är värre än att du tappar en av de få korgarna du har och en del av äggen går sönder. Högre koncentration ökar riskprofilen i portföljen vilket kompenseras av hur bra du är som stockpicker.

Med det sagt så har jag trots allt inte investerat särskilt länge. I skrivande stund har jag ungefär tre år på nacken och det är viktigt att vara ödmjuk. Då detta tankesättet kring diversifiering bygger på hur bra man är som investerare är det viktigt att man inte överskattar sin förmåga och därför har jag valt att ha minst sex stycken bolag i min portfölj. Därför vill jag inte att något bolag väger mer än 15 procent av totala portföljvärdet. Det medför att jag bara har en undre begränsning för hur många innehav jag kan ha i portföljen och ingen övre gräns. Tror det är dumt för mig att sätta en övre gräns i detta stadie av min investerarkarriär. 

Det läskiga med idioter är att de är för dumma för att inse att de är idioter och det är precis det jag förespråkar här. Därför försöker jag att inte ha ett för stort ego och att inte överskatta min förmåga. Tanken är att jag ska hålla på med investeringar under en väldigt lång tid och under resans gång konstant utvecklas. I takt med att jag blir en bättre investerare så kommer jag att öka koncentrationen. För tillfället nöjer jag mig med att koncentrera högst femton procent av min portfölj i ett innehav.

Snälla var inte en idiot och överskatta inte din egen förmåga.

Kommentarer

  1. Hur kom du fram till att ned till 6 bolag är rätt för dig? Tycker det verkar som en väldigt begränsad krockkudde om man är nybörjare. Träffar man fel på något så är underavkastningen garanterad, speciellt när man botaniserar bland storbolagen. Personligen skulle jag nog inte ha så få bolag om jag inte var expert och/eller föredragit högre risk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu har jag ju fler än 6 bolag och har inte sagt att jag vill ha max 6 bolag. Tvärtom. Men känner mig trygg med att ha en maxkoncentration på 15% i ett enstaka bolag.

      Självklart så medför det en relativt hög risk. Har under tre år slagit index även om det kanske har varit mer tur än skicklighet. Jag väljer att inte överdiversifiera för att kunna överavkasta index kraftigare.. Kommer ständigt utvärdera och får väl ändra strategi om det inte går vägen.

      Dessutom investerar jag i rätt defensiva och stora bolag. Det gör även också att jag känner att jag inte behöver ha så många innehav.

      Dessutom är min margin of safety ganska stor då jag köpt lågt värderade bolag i min mening. Detta är ju såklart subjektivt och min egna bedömning.

      För att sammanfatta kommer jag troligtvis har fler än 6 bolag i portföljen (har 10 nu) och om min strategi inte leder till någon överavkastning får jag ta ett omtag och revidera den. Anser att jag måste satsa tungt på mina bästa ideer för att överavkasta maximalt. Mina bästa ideer kanske inte är så bra ideer iom att jag är relativt oerfaren. Det är en risk, absolut.

      Radera
  2. Det har varit ganska mycket diskussion senaste tiden bland bloggare angående just detta ämne. Personligen tycker jag det är sönderpratat då varje enskild individ bör bestämma antalet innehav efter sin egen risknivå och det är lite som att prata vänster eller högerpolitik. Ingen sida har rätt. Sen tror jag att många som förespråkar en koncentrerad portfölj inte riktigt har gått på en total mina där 50+% av kapitalet i ett innehav försvinner under ett par timmar eller dagar. Eller att det slutat i pyspunka och efter 6 månader undrar man vad som hände? En del hänvisar till att de bara investerar på Large cap men se bara vad som hänt med Novo Nordisk, Tesco och HM för den delen? Det enda man kan veta är att man inte vet någonting som småsparare och alltid kommer ligga två på bollen jämfört med stora aktörer. Utifrån det kan man sedan bygga sin egen filosofi och strategi.

    Mvh
    SM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väldigt bra tankar och lite det jag försöker belysa. Jag har höjt min risknivå och alla bör ta ställning till det själva. Meningen med inlägget var just att belysa vad man bör ta i beaktelse när man ska komma fram till sin egna strategi och filosofi.

      Högre koncentration = större risk/reward = ställer högre krav på att dina placeringar är bra = ställer högre krav på dig som stockpicker. Jag rekommenderade aldrig någon diversifieringsnivå. Det är viktigt att veta vad man ger sig in på när man koncentrerar innehaven.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lär dig fundamentalanalys del 1: Marknadsanalys

Lär dig fundamentalanalys del 1: MarknadsanalysPris är vad du betalar, värde är vad du får och just därför så krävs det att man som investerare kan uppskatta värdet av ett bolag med någorlunda precision. Min investeringsstrategi skulle nog bäst beskrivas som värdeinvestering. Värdeinvestera använder sig nästan uteslutande av fundamentalanalys för att bedöma ett bolags reella värde (intrinsic value) och det är även den metod jag tillämpar. 
Målet är att analysera ett bolag och hitta ett bolag som är verksam på en växande marknad och ett bolag som är bättre än branschgenomsnittet. Bolaget ska ha stabila ägare och en duktig ledning samt starka vallgravar. Genom att gå igenom resultaträkningen och balansräkningen samt historiska finansiella resultat så ska ett intrinsic value fastställas. Uppfyller bolaget alla kraven och samtidigt handlas under intrinsic value så kvalificerar bolaget in i portföljen. Baserat på risken som investeringen medför så tillämpar jag en Margin of Safety vid en i…

Analys: H&M

I en värld som ofta är antingen svart eller vit ska jag att försöka mig på att bjuda på en nyanserad och lite mer grå bild/analys av H&M. Bolaget har seglat upp som det största innehavet i min portfölj och jag kan tänka mig att öka upp ytterligare i bolaget. I dagsläget utgör H&M 13 procent av min portfölj.
Om man ska tro på det man läser om H&M och om branschen som helhet så skulle man kunna tro att bolaget håller på att gå omkull och att branschen är utdöende. Har folk slutat med kläder?
Detta är i min mening en tillfällig svacka för bolaget och det beror på flera aspekter som jag tänkte försöka dissekera i det här inlägget. Problemet för H&M är inte försäljningen då omsättningen ökar i god takt, det är snarare ett lönsamhetsproblem. H&M har gått från att ha en vinstmarginal på 17 procent år 2008 till att nu ha en vinstmarginal på cirka 9,5 procent. Kommer de någonsin att uppnå en vinstmarginal på 17 procent igen? Nej det tvekar jag på. Men i min mening behöver int…

Lär dig fundamentalanalys del 7: Värdering och nyckeltal

Lär dig fundamentalanalys del 7: Värdering och nyckeltal I det näst sista avsnittet i mitt magnum opus så ska jag gå igenom hur jag analyserar och värderar ett bolag. Vi har nu kommit till den roliga biten i mitt tycke. Vi har nu fastställt att bolaget vi tittat på är fundamentalt starkt. Det är ett bolag som verkar på en växande marknad och de har en väldigt bra produkt och affärsmodell. Bolaget har en stark ledning och en god ägarbild som genom sitt gedigna arbete har medfört att bolaget har starka vallgravar. Nu sätter vi oss ner och sätter tänderna i resultat- och balansräkningen för att göra vår analys av bolaget. Personligen så gillar jag inte kassaflödesanalyser alls. De bygger på så många antaganden och påverkas så mycket av randvillkoren. Det går nästan alltid att vrida och vända på siffrorna tills att man kommer fram till "rätt" siffror och övertygar sig själv. Därför håller jag mig till tråkig fundamentalanalys á la Benjamin Graham.

Ett känt citat av Warren Buffet…